Denna rapport har tillkommit för att sprida information om de nya kunskaper och erfarenheter
beträffande korrosion på stålpålar i jord, som framkommit sedan den tidigare korrosionsrapporten Camitz (1994), som redovisade förhållandena fram till ca 1990. Ett annat syfte med denna rapport är att ge ett samlat underlag för en förnyad bedömning av vilka rostmåner man bör räkna med vid dimensionering av pålar i naturliga jordar samt klargöra under vilka förhållanden man bör räkna med ökad rostmån eller skydda pålarna på annat sätt. Införandet av Eurokoderna har också medfört krav på ”dimensionerande rostmån” som erhålls genom att ett ”karakteristiskt” värde på rostmånen multipliceras med en partialkoefficient. Det är viktigt att man kan bedöma huruvida de i SS-EN 1993-5 angivna värdena på korrosionshastighet vid olika jordförhållanden kan tillämpas också i svenska jordar. Användningen av stålpålar har också ökat väsentligt i Sverige under en lång följd av år och utgör nu 30 – 40 % av den totala mängden pålmeter, som slås här varje år. Rapporten inleds med en teoretisk framställning