Hem
Om Pålkommissionen
Kurser
Årets Grundläggare
NYHETER
Kontakt
Rapporter
Rapport 107
Rapport 106 EN
Rapport 106
Rapport 105
Rapport 104
Rapport 103
Rapport 102
Rapport 101
Rapport 100
Rapport 99
Rapport 98
Rapport 97
Rapport 96
Rapport 95
Rapport 94
Rapport 93
Rapport 92
Rapport 91
Rapport 90
Rapport 89
Rapport 88
Rapport 87
Rapport 86
Rapport 85
Rapport 84a
Rapport 84
Rapport 83
Rapport 82
Rapport 81
Rapport 80
Rapport 79
Rapport 77
Rapport 75
Rapport 60
Rapport 59
Rapport 58
Rapport 54
Suppelment PK R101
Supplement PK R100
Supplement PK R96:1
Supplement PK R81, 84a och 96:1
Kunskap
Sök
In English
Logga in
88. Sprickbildning i betongpålar slagna i vatten eller i jordarter med hög permeabilitet
Stig Bernander, 1992
Omständigheter som samverkar till hydraulisk utmattning i pålar

Skador på grund av hydraulisk utmattning eller "vattensprängning" av betongpålar har samband med följande faktorer:

» Närvaro av fritt vatten eller grundvatten i jord med hög permeabilitet.
» Omväxlande stora tryck- och dragspänningar i pålen under slagning, vilket medför utmattning av betongmaterialet.
» Utmattningsmekanismerna i betong förstärks genom insugning och utpressning av vatten under stort tryck i förekommande spricksystem.
» Förekomst av genomgående sprickor, anslutande tvärsprickor och mikrosprickor.
» Sprickviddens variation med hänsyn till i betongen initiellt förekommande egenspänningar av temperatur, krympning och volymändringar av hydratation. Sprickor med mot ytskikten avtagande vidd är speciellt ofördelaktiga. Ogynnsam variation hos sprickvidden ökar med tilltagande dimensioner hos pålens tvärsnitt.
» Betongens tryck- och draghållfasthet jämte andra mekaniska egenskaper hos betongen i pålelementet.
» Pålens konstruktiva utformning, speciellt m h t armeringens storlek och fördelning över påltvärsnittet. Bygeldelning.
» Geotekniska förhållanden.
» Slagningsbetingelser.

Stora tryck- och dragspänningar uppkommer företrädesvis vid hård slagning av långa pålar i relativt fasta leriga eller siltiga friktionsjordarter, varvid situationen kännetecknas av att mantelmotståndet (vanligen på grand av porvattenundertryck) är stort samtidigt som spetsmotståndet är litet eller måttligt. Typiskt för dessa tillstånd är att pålskallens fjädring är stor i förhållande till dess kvarstående sjunkning. Tendenser till uppträdande av stora dragkrafter kan diagnosticeras och övervakas med hjälp av modem stötvågsmätningsteknik.


Rapporten går att läsa och ladda ner här.

R88.pdf
Uppdaterat 2014-02-05
Utskriftsvänlig sida
Provided by Webforum